”Jag har en gunga på lägsta grenen, där sitter jag ofta och dinglar med benen…”

I helgen blev det äntligen av att jag har gjort en gunga som jag hängt upp på en grov gren i den gamla linden här på tomten.
Det är så härligt att gunga, gärna så högt att man får lite pirr i magen och man nästan mår lite illa.
När jag var liten hade vi två gungor som pappa satt upp på en stång mellan två stora tallar. Det var en populär plats för oss barn och även för vuxna som satt där och höll oss sällskap.
Nu har jag gjort en gunga till mej. Håller på att fundera på hur barngungan ska se ut. Den ska passa till en liten knatte som blir ett år i sommar.