Nej, jag har inte gått och grävt ner mej i någon gammal komposthög, om någon har trott det på grund av min uteblivna aktivitet här på bloggen de senast 19 dagarna.
Men jag vill lova att det var inte så långt ifrån att jag blev ett hårdsmält middagsmål till en krokodil för drygt två veckor sedan.
Krokodilen som var minst fyra meter lång låg på flodbädden och solade sig. Han log snett mot mej, slog några slag med bakkroppen och försvann lite sävligt ner i floden. Det bara bubblade lite på vattenytan när har försvann och jag tror att han sa ”Tjena moss – fick du några fina bilder din fegis?”

Jag har fått nypa mej hårt i armen flera gånger under tiden jag har varit i de djupa skogarna bland indianer i norra Argentina. Ibland har allt bara varit som en overklig dröm och nästa sekund har man befunnit sig mitt i livet men på en plats man inte trodde fanns.
Jag har klarat att vara utan internet och mejl i nära tre veckor.
Verkligheten kan bara vara bra mycket mer spännande än allt jag kan klicka fram på nätet, på bråkdelen av en sekund.
Jag har träffat riktiga cowboys, vaknat till ljudet av ylande hundar, brölande åsnor och när jag vände mej i sängen knastrade det av skalbaggar som också tyckte det var skönt att njuta nattsömn mellan mina lakan.

Jag kom hem nu i natt, men tidsomställningen på fem timmar gör det lite knepigt att hålla kolla på dygnet. Kanske bäst att gå och lägga sig i alla fall.
Hoppas jag inte drömmer några mardrömmar. Om krokodiler.